Forskare på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) går i en mycket ambitiös rapport i dag igenom vilka effekter, vinster, och fördelar som Sverige har fått genom den stora omläggningen från offentligt till privat driven välfärd.

Och slutsatsen är förödande.

Privatiseringen av skola, vård och omsorg har varken ökat kvalitet, minskat kostnaderna eller gjort verksamheten mer effektiv.

Däremot syns en rad negativa effekter.

Sida upp och sida ned bekräftas de farhågor som privatiseringskritiker år efter år har fört fram.

Den ursprungliga idén, åtminstone som den framställdes av privatiseringsivrarna, var att konkurrensutsättningen skulle gynna mångfald och valfrihet. Här skulle en rad olika pedagogiska riktningar kunna driva egna skolor och daghem, samma var fallet med olika inriktningar inom vård och omsorg.

I början var det också vad som skedde, med Waldorfskolor och fler nya alternativ. Men sakta tog riskkapitalisterna över och som rapporten skriver:

”Ökningen av privata aktörer under 2000-talet har på samtliga områden skett genom tillkomsten av fler och större vinstsyftande aktörer”

Inom Apoteksområdet var de internationella rikskapitalbolagen på hugget redan från start. De hade nu lärt sig att det i svensk privatiseringsiver fanns mycket skattepengar att lätt förvandla till egen privat vinst.

Apoteket såldes därmed främst ut till storkapitalet direkt och, för att åter citera rapportens ord om fortsättningen:

”De vinstsyftande företagen står helt för de senaste årens ökning”

Verkligheten ligger alltså långt från den bild som alliansen och främst Centerpartiet ville visa till valet, då affischer med kvinnor i sjukhusrockar skulle få väljare att tro att privatisering är lika med hemtrevliga småföretag, gärna drivna av kvinnor.

Ägarna till den privatiserade svenska välfärden är, visar SNS-rapporten mycket tydligt, kostymklädda män i riskkapitalsbolagens styrelserum.

Kostnaderna då? Ett argument för privatisering var ju att privata bolag ansågs vara bättre på att få ned kostnaderna än kommuner och landsting.

Nej, någon samhällelig vinst syns inte. Visserligen har kostnaderna minskat på flera håll genom att de privata ägarna har skurit ned på verksamheten. Men det de har skurit bort har de lagt beslag på själva i form av högre vinster, eller som rapporten skriver:

”Dessutom resulterar besparingen oftast i högre vinst för utföraren utan att det offentligas kostnader minskar.

LO-Tidningen har i många ledare försökt hävda att just detta faktum, att privata utförare bara har ett enda sätt att öka sina vinster på, och det är att skära ned på verksamheten och ta de skattepengar som svenska folket betalar för vård, skola och omsorg och i stället kalla det för vinst.

Denna bild bekräftas av SNS rapport.

”Det enda sättet att generera vinst blir att hålla nere kostnaderna.”, skriver rapporten.

Att sparka lärare och i stället förvandla deras av skattebetalarna bekostade löner till egen vinst har alltså blivit följden av den svenska privatiseringsmodellen.

Vi ser de förödande konsekvenserna i de PISA-rapporter från EU som visar att kunskaperna hos svenska skolbarn faller dramatiskt efter privatskolornas inträde på utbildningsarenan.

På gymnasieskolor är lärartätheten nu mer än 20 procent lägre inom privatskolorna än i de kommunalt drivna skolorna.

Utbildningsnivån hos lärare är också de betydligt lägre i privatskolor än i kommunala skolor

Även på privata daghem är utbildningsnivån hos personalen betydligt lägre hos privata dagis än hos kommunala.

Allt finns tydligt redovisat i SNS rapport.

Rapportern konstaterar också att Sverige är snudd på det enda land i världen som inte har någon begränsning alls för hur mycket skattepengar som privata skolor får kalla vinst och alltså föra ut ur verksamheten och köpa egna golfbanor för i stället för att låta pengarna bekosta den välfärd som skattebetalarna tror att skatten går till.

Troligen skulle betalningsviljan inte vara lika stor om skattebetalarna fullt ut inser hur mycket av det de betalar i skatt som inte alls går till vård och skola utan till riskkapitalisternas privata konsumtion.

Den stora idérikedomen som finns i privat vinstintresse då? Ett argument för privatiseringen var ju alla nya innovationer som konkurrensutsättningen skulle medföra.

Nej, inte heller här har rapporten hittat något belägg.

Grunden för det totala misslyckande som privatiseringen uppvisar har troligen sin orsak i att inget företag som köpt in sig i välfärdens drift behövt lägga något jobb alls på att skapa en bra verksamhet för att få kunder.

Pengar och kunder är ju garanterade genom skatter och det lagstadgade kravet på kommuner och landsting att tillhandahålla kunder åt de privata företagen.

Det främjar ingen utveckling och inga egna idéer, bara en riskkapitalbolagens huggsexa över de godbitar som bjuds ut.

Den största kritiken som SNS rapport levererar är dock den som nämns i rapportens absoluta inledning. Det är att det innan denna rapport nu presenteras knappt har gjorts någon utvärdering alls av vilka konsekvenser som privatisering och konkurrenseutsättning av svensk välfärd har inneburit.

Privatiseringen har framför allt baxats fram av borgerliga regeringar, men socialdemokratiska regeringar har aldrig riktigt verkat veta vad de vill. Under (S)-regimer har det i stället infunnit sig ett beröringsskräck-styrt status quo.

Ett minimum av engagemang skulle ha varit att utreda vad privatiseringen verkligen inneburit.

Som tur är gör nu SNS en mycket genomarbetad genomgång som alla som engagerar sig i privatiseringsdebatten borde läsa.

Martin Klepke
08-796 27 06 @martinklepke