Tre av fyra i LO-opinion räknar med att de jobbar fackligt även om fem år.

– Jag har varit fackligt förtroendevald i över 25 år. Intresset för att arbeta fackligt är inte så värst stort på min arbetsplats så jag får väl fortsätta till pensionen, resonerar Marie-Louise Ersson, undersköterska och arbetsplatsombud på Apelgårdens sjukhem i Norrköping.

Inger Fagerborg Boänges, förrådsarbetare på Atlas Copco Tools i Tierp och vice ordförande i IF Metalls avdelning 8 Nedre Dalälven, är däremot inne på att sluta.

– Glädjen har minskat betydligt. Från arbetsgivarna är det ständiga påhopp och det känns som om vårt eget förbund också sviker. Förbundet tycker att allt ska lösas av förtroendevalda i avdelningarna, men vi går redan på knäna på grund av brist på förtroendevalda. Förbundet borde kanske komma ner på jorden och se den verklighet vi lever i.

Men en stor majoritet tänker fortsätta. De drivs framför allt av att uppdraget är roligt och en vilja att förändra.

– Våra barn måste få en trygg framtid, tycker Lasse Strömstedt, chaufför på Schenker och klubbordförande i Transports ortsklubb i Örnsköldsvik. Han tänker ”absolut” fortsätta.

Kristina Hildemar, undersköterska i hemtjänsten i Malmö och aktiv i Kommunal, räknar också med att fortsätta.

– Om lusten, viljan och orken att påverka och förändra tar slut så har jag förlorat en stor bit av mig själv.