Knapert för äldre studenter

Foto: Paul Madej

Tine Conradsson, 57, är för gammal för studiestöd — men nekas a-kassa därför att hon studerar. Det är lagarnas moment 22 för dem som har fyllt 55.

Att hon har jobbat mer eller mindre heltid parallellt med studierna spelar ingen roll, inte heller att hon måste plugga för att ha jobbet kvar.

– Jag kryssade i att jag är studerande i papperet till a-kassan. Och plötsligt blev jag heltidsstuderande, säger hon.

Hon har ett vikariat på 75 procent i hemtjänsten i Kalmar. För att få ekonomin att gå ihop fyller hon på med timvikariat – så mycket som arbetstidslagen tillåter.

Lagen gör ingen skillnad på heltid och deltid. Gränsen går vid 200 timmar övertid eller mertid. Det kom hon upp i redan i höstas.

Sedan var det stopp året ut. Hon uppmanades att deltidsstämpla i stället och ansökte om ersättning för åtta dagar – 15 dagar minus sju karensdagar.

Sedan två år läser hon till undersköterska på distans. När hon är klar höjs lönen med 800 kronor. Kalmar kommun har beslutat att alla som nyanställs i äldreomsorg och hemtjänst ska vara utbildade undersköterskor.

– Nu har jag bara två kurser kvar. I april är jag färdig, räknar hon med.

Tine Conradsson var metallarbetare på kondensatortillverkaren Rifa i nästan 25 år. Hon missade belöningen för lång och trogen tjänst med fyra månader. De finska ägarna lade ner fabriken i Kalmar 2005.

Fram till dess hade hon hyfsad lön, semester och regelbundna arbetstider. Sedan dess har tillvaron varit en kamp för att hålla näsan över vattenytan.

Innan det blev hemtjänsten hade hon jobbat på Ica, spikat likkistor, plockat granplantor, jobbat på Pressbyrån och på ett bemanningsföretag. Till exempel.

– På slutet fick jag ut 19 000 kronor i månaden efter skatt på Rifa. Nu får jag ut 11 200 kronor. Med timvik kan jag komma upp i 13 000 eller 14 000 kronor efter skatt, berättar hon.

Ekonomin är det ena problemet. Tiden är det andra. Sedan hon fick sparken från Rifa har hon fått vänta på att telefonen ska ringa. Nu har hon ett schema som vikarie – men styr inte över tiderna när hon tar timvik.

– Det dråpliga är att man börjar om från noll hela tiden – både när det när det gäller lönen och villkoren. När de ringer på morgonen är det bara att sticka iväg.

Hon har gjort slut på 167 a-kassedagar sedan 2005. I övrigt har hon hankat sig fram med än det enda och än det andra jobbet för att få ihop till mat och hyran på 5 600 kronor i månaden.

För något år sedan vann hon en strid mot GS-kassan. Hon fick ett återkrav på drygt 3 400 nästan ett år efter att pengarna hade betalats ut.

Hon hade inte de pengarna så hon drev ärendet och fick rätt i sista instans, kammarrätten.

Däremot tänker inte överklaga beslutet från Kommunals a-kassa. Pengarna har inte betalats ut och hon har fullt upp med jobbet.

Det är nytt år och fritt fram att ta timvikariat igen.

– Jag orkar inte överklaga. Men jag går ur både Kommunal och a-kassan. Jag går in i Alfakassan i stället, säger hon.

Mats Pejer
08-796 27 16

Kommentera den här artikeln