”Ingen väljer det här livet”

Publicerad 14 januari, 2011 15:28

Foto: Björn Larsson Rosvall

Det här är hans hem. Kazimierz Subocz sitter i sängen i sin hytt. Köksutrustningen står i fönstret. De polska chaufförerna har med sig gasolkök i förarhytten. Det mesta av maten köper de i Polen. Det blir mest soppa.

På en undanskymd parkeringsplats i Göteborgs hamn står fem polskreg­istrerade dragbilar med motorn på tomgång. Ute är det fem minusgrader. Det blåser en isande vind. Chaufförerna håller värmen i sina hytter.

– Vi lever nästan som hundar. Vi är dagens zigenare, säger de.

De kör långtradare i svensk inrikestrafik åt det polska åkeriföretaget Vos. Kunderna är Scania, Saab, Volvo och Michelin. Ibland blir det någon avstickare till Norge.

De arbetar 45 timmar i veckan. Lönen är 1 000 zloty, omkring 2 400 kronor, i månaden. Traktamentet på 351 kronor är viktigare än lönen. Det ger knappt 7 500 kronor i månaden.

Många av deras landsmän kör åt svenska åkerier, men inte som anställda. De är egna företagare med polsk F-skattsedel eller anställda av polska, och ibland svenska, bemanningsföretag.

Leszek Kopinski är egenföretagare. Han har kört åt ett svenskt åkeri i fyra år – med polsk lön.

– Jag börjar tröttna. Ingen vill jobba på det här viset, men vi tjänar mer än dubbelt så mycket i Sverige. Mitt mål är flytta tillbaka till Polen och köpa en egen bil, berättar han.

Han jobbar fyra veckor i Sverige som följs av två veckors ledigt hos familjen i Polen, fru och en treårig son. Lönen varierar. Han säger att han komma upp i mellan 30 000 och 35 000 kronor på fyra veckors arbete – men då ska han betala skatt och sociala avgifter på det. Under ledigheten får han enbart grundlön.

Andra polska chaufförer som kör åt svenska åkerier talar om inkomster på mellan 20 000 och 25 000 kronor i månaden.

De tjänar mer än kollegorna på polska Vos, som ändå inte är frestade att byta. De som kör i Sverige har ingen drömtillvaro.

– De har kvar 10 000 kronor netto i månaden när allt är betalt, men då jobbar de mycket mer. De har betalt per kilometer, säger Andrej Wisnievskij, chaufför på polska Vos.
Hans och hans kollegor jobbar 45 timmar i veckan. Det är vad lagen tillåter. De som kör åt svenska åkerier ger samma svar. ”Vi jobbar 45 timmar, det som lagen tillåter”. Det kan vara fel, men ibland verkar det som om svaret är inövat.

Det polska åkeriets förare jobbar tre veckor i Sverige, följt av en ledig vecka i Polen. Lastbilshytten är deras hem tre veckor av fyra. De lagar mat på gasolkök, äter och sover i hytten. Sina behov får de uträtta i en buske eller en snödriva.

– Toaletterna är det största problemet, säger de.

Det är söndag. De är lediga över helgen. De sitter i lastbilshytterna på en vindpinad parkeringsplats, lagar mat på gasolköket, lyssnar på radio och umgås med varandra. De har inte mycket att välja på. De är nära Göteborg, men långt från bussar och spårvagnar. De har ingen tv. Bara en har dator.

Maten tar de med sig från Polen. I Sverige handlar de bara för att komplettera.

– Brödet kostar 20 kronor här, mot fem i Polen, konstaterar Janusz Celebucki.

Det blir mest soppa under treveckorspassen i Sverige. Det är lättlagat på gasol- eller spritkök. Ibland kan de steka ägg och ett par korvar.

Lördagen var bättre än söndagen. Då hade en firma i grannskapet öppet. De fick komma in och låna toaletterna. I dag är det stängt. Bara snödrivan återstår.

Chaufförerna har koll på var i hamnen det finns toaletter där de kan komma in. Men där blir de antingen bortkörda eller också får de p-böter.

De är inget glamoröst liv, men själva tar de tillvaron med en stor portion galghumor. De kan skratta åt eländet. Det blir muntert när sommardäcken kommer på tal. ”Chefen har inte hunnit. Han blev så överraskad vintern kom.”

Alla har familj i Polen, eller snarare alla utom en. Hans äktenskap har just spruckit, snarast en yrkesrisk för den som ständigt är på väg. Det leder till nya skämt, men med medkänsla. De andra vet att det kan gälla dem själva nästa gång:

– Det är inget ovanligt i vårt yrke.

LO-Tidningen träffar ett tiotal polska chaufförer i Göteborgs hamn. Alla säger att de vill jobba på svenska villkor. Och alla vet att de får sparken om de kräver det.

– Ingen väljer det här livet. Det är omständigheterna som tvingar oss.

Mats Pejer
08-796 27 16

  • Ru00e4ttru00e5dig

    Jag ser dem och tru00e4ffar dem ibland varje arbetsdag.Det u00e4r fu00f6r ju00e4vligt att dom skall behu00f6va utru00e4tta sina behov utan att fu00e5 tillgu00e5ng till nu00e5gon form av toalett. Ohygieniskt dessutom.Utanfu00f6r hamnarna ligger ofta gamla du00e4ck staplade tvu00e5 och tre.Gissa vad de anvu00e4nds till.Alla hundu00e4gare vet att det inte gu00e5r att slu00e4ppa hunden i nu00e4rheten av uppstu00e4llningsplatserna.Finns det nu00e5gon kommun som stu00e4llt upp bajamajor.Nej!Ingen vill betala.Hos oss slu00e4pps dom in och kan anvu00e4nda toalett och tvu00e4tta sig nu00f6dtorftigt.nEn bild av den nya svenska arbetsmarknaden,du00e4r man inte vu00e5gar stu00e4lla krav,och ofta behandlas nedlu00e5tande av anstu00e4llda med fast arbete och ordnade fu00f6rhu00e5llanden.

  • Pingback: Tweets that mention ”Ingen väljer det här livet” -- Topsy.com

  • Robert Ahlqvist

    Jag tycker givetvis synd om chauffu00f6rer som pu00e5 detta su00e4tt utnyttjas av u00e5kare de mu00e5ste bli en u00e4ndring pu00e5 det men vi kan inte gu00f6ra mycket som enskild medmu00e4nniska.Facket i Sverige o u00f6vriga myndigheter mu00e5ste agera o fu00e5 stopp pu00e5 dessa transporter.

  • Gertbib

    Utlu00e4ndsk arbetskraft utnyttjas att jobba i Sverige lu00e5ngt under svenska avtal. nSkru00e4mmande att detta kan fortgu00e5. Svenska modellen undermineras genom lu00f6nedumpning och vu00e5r vu00e4lfu00e4rd urholkas genom att dom inte skattar i Sverige.nVi mu00e5ste fu00e5 stopp pu00e5 detta innan det genomsyrar hela samhu00e4lletnLika lu00f6n fu00f6r lika arbete!