Mona Sahlin: ”S måste locka dem som har arbete”

Publicerad 21 oktober, 2010 14:03

Socialdemokraternas ödesfråga är hur partiet ska vinna fler väljare bland dem som arbetar. Det var S-ledaren Mona Sahlins budskap i ett tal till LO.
– Vi är arbetarrörelsen som ratades av dem som har ett jobb.

I talet till LO:s representantskap på torsdagen gick Sahlin igenom tänkbara orsaker till partiets sämsta valresultat sedan 1914. Hon betonade att bara 22 procent av dem som har ett jobb röstade på S, medan andelen för Moderaterna var 32 procent.

– Det är den observation som smärtar allra, allra mest, sade Sahlin.

Sahlin menade att S nu måste ställa sig frågan vad ”det hårt arbetande svenska folket” egentligen hörde från partiet i valrörelsen.

– Var det att fastighetsskatten ska höjas, förmögenhetsskatt införas, att fler ska få bidrag och att skatten ska höjas? undrade Sahlin.

Samtidigt hävdade S-ledaren att det inte var det som partiet sade eller drev. Hon påpekade dock att S inte bara kan tala till ”den mycket viktiga minoritet” av svenska folket som är arbetslös eller har sjuk- och aktivitetsersättning, om partiet vill ha en majoritet av väljarna.

När Sahlin pratade med journalister efter talet förklarade hon att hon inte ångrar att mycket i s-valrörelsen handlade om a-kassan och sjukförsäkringen. Hon underströk att det är viktigt att fortsätta kämpa för de grupperna.

– Men vi talade för lite om framtidens jobb.

Sahlin anser att partiet inte har fört fram några nya idéer när det gäller närings- och tillväxtpolitik på många år, utan snarare ägnat sig åt att utvecklat de gamla. S-ledaren anser att hennes egen stora akilleshäl var att hon i valet inte talade tillräckligt om hur det är på jobbet, om stressen och otrygga anställningar och att många kvinnor känner att de saknar inflytande över sitt arbete.

Representantskapet är LO:s högsta beslutande organ mellan kongresserna och träffas två gånger om året.

TT

  • Kristina

    Socialdemokraterna skulle tju00e4na ofantligt mycket pu00e5 att satsa lite krut pu00e5 att beru00e4tta fu00f6r dem med jobb om hur de skall fu00e5 behu00e5lla jobbet. De skulle ocksu00e5 tju00e4na pu00e5 att beru00e4tta om hur arbetare med icke fast arbete, deltidsarbete, bemanningsfu00f6retagsanstu00e4lld etc skall fu00e5 ett jobb som man kan leva pu00e5. Bemanningsbranschen, slaveriet, u00f6kar mest utav alla branscher. Men det bryr man sig inte om nu00e4r man sitter mef LO pu00e5 wienerbru00f6dskonditoriet och smackar efter mer bullar till topparna.

  • Pingback: Arbetarepartiet utan arbetande « Storstad

  • Lasse

    Enligt Valu 2010 har S framförallt missat TCO och SACO grupperna och det är en trend som pågått länge. 45 % av TCO gruppen och 40 % av Saco gruppen rästade på de rödgröna, men siffrorna för S del var 26 % och 18 %!
    Analysen borde börja med varför man förlorar tjänstemännen och de högskoleutbildade. Om man endast fick 22 % av löntagarnas röster är det kanske ett problem, men en stor del av löntagarna är tjänstemän och med hänsyn till att många äldre av tradion röstar S och att man troligen fått röster från pensionärer, sjuka och arbetslösa från normalt borgerligt håll är det kanske inte så konstigt om andelen av löntagarna ligger på 22 %. De rödgöna fick trots allt 67 % av rösterna i LO-kollektivet och de rödgröna fick mer än 22 % av löntagarnas röster, nämligen 40 %. Det är dessutom sannolikt att det för många tjänstemän och löntagare kan vara omöjligt rösta på Mp och V med tanke på tillväxtfientlighet, orimliga miljösatsningar på t.ex. persontågstrafik, energiförsörjning och stopp för en lösning av kommunikationsfrågorna i Stockholm liksom höjd bensinskatt. Resultatet blir en tvådelad rörelse. Tjänstemän undviker S och går till Mp vilket avskräcker andra tjänstemän som inte vill se Mp och V med stort inflytande, varför röster går till Alliansen.

    Men Valu 2010 inrymmer fel eftersom det är en statistisk undersökning, så siffrorna kan nog slå med +- 5 %. Vad man kan utläsa är att trenden är tydlig. Socialdemokratin skrämmer bort Tjänstemännen.

    Dessutom ser man att Sd inte enbart får LO röster (4 %) utan även TCO (2 %) och Saco (2 %). Från nordiska invandrare får de 6 %! S är populärast bland utom europeiska invandrare (51 %) och allt mindre populärt ju närmre Sverige man kommer (bland uppväxta här ingen skillnad mot andra svenskar). Rimligen är detta en relevant del av analysen då valrörelsen och ledningen i så hög grad under året fokuserat på HBT frågor och försvar av Invandringspolitiken, med analysen att rasism är förhärskande problem.

    Att pensionärer, sjuka och arbetslösa i hög grad röstat på de rödgröna visar att de direkt drabbade korrekt uppfattat angreppen på trygghetssystemen. Även löntagarna borde varit oroade eftersom alla kan bli sjuka och arbetslösa och pensionärer, men man kan ha prioriterat andra frågor. Framföralt kan man ha konstaterat att systemen för sjukskrivning, pensioner och a-kassa missgynnar tjänstemännen dels genom de extra skatter arbetsgivaren måste betala, de extra försäkringar arbetsgivare och anställda måste betala och det faktum att konstruktionen av pensionssystemet missgynnar de som har löneökningar längre fram i yrkeslivet. Dels genom taket i pensionssystemet, dels genom den uppräkning av det fiktiva ‘inarbetade kapitalet’ som görs vart år. Konstruktionen är en falsarium i ett fördelningssystem. Tidiga inkomster gynnas och ingen koppling till investeringar finns utan det handlar om ett poängsystem dvs om lönerna hålls tillbaka under 90-tal och 2000-tal för att gynna framväxten av exportindustri (budgetöverskottsmålet om 2 % dvs ett sparande) så kommer framtidens pensionärer inte att få del av tillväxten då andelen av pensionen beräknas utifrångenomsnittlig årlig löneutveckling utan hänsyn till om investering gjorts. I stort sett är man beroende av hur staten sköter ekonomin dvs inte slösar, men ojämlikhet är inbyggt i systemet.

  • Lasse

    Enligt Valu 2010 har S framförallt missat TCO och SACO grupperna och det är en trend som pågått länge. 45 % av TCO gruppen och 40 % av Saco gruppen rästade på de rödgröna, men siffrorna för S del var 26 % och 18 %!
    Analysen borde börja med varför man förlorar tjänstemännen och de högskoleutbildade. Om man endast fick 22 % av löntagarnas röster är det kanske ett problem, men en stor del av löntagarna är tjänstemän och med hänsyn till att många äldre av tradion röstar S och att man troligen fått röster från pensionärer, sjuka och arbetslösa från normalt borgerligt håll är det kanske inte så konstigt om andelen av löntagarna ligger på 22 %. De rödgöna fick trots allt 67 % av rösterna i LO-kollektivet och de rödgröna fick mer än 22 % av löntagarnas röster, nämligen 40 %. Det är dessutom sannolikt att det för många tjänstemän och löntagare kan vara omöjligt rösta på Mp och V med tanke på tillväxtfientlighet, orimliga miljösatsningar på t.ex. persontågstrafik, energiförsörjning och stopp för en lösning av kommunikationsfrågorna i Stockholm liksom höjd bensinskatt. Resultatet blir en tvådelad rörelse. Tjänstemän undviker S och går till Mp vilket avskräcker andra tjänstemän som inte vill se Mp och V med stort inflytande, varför röster går till Alliansen.

    Men Valu 2010 inrymmer fel eftersom det är en statistisk undersökning, så siffrorna kan nog slå med +- 5 %. Vad man kan utläsa är att trenden är tydlig. Socialdemokratin skrämmer bort Tjänstemännen.

    Dessutom ser man att Sd inte enbart får LO röster (4 %) utan även TCO (2 %) och Saco (2 %). Från nordiska invandrare får de 6 %! S är populärast bland utom europeiska invandrare (51 %) och allt mindre populärt ju närmre Sverige man kommer (bland uppväxta här ingen skillnad mot andra svenskar). Rimligen är detta en relevant del av analysen då valrörelsen och ledningen i så hög grad under året fokuserat på HBT frågor och försvar av Invandringspolitiken, med analysen att rasism är förhärskande problem.

    Att pensionärer, sjuka och arbetslösa i hög grad röstat på de rödgröna visar att de direkt drabbade korrekt uppfattat angreppen på trygghetssystemen. Även löntagarna borde varit oroade eftersom alla kan bli sjuka och arbetslösa och pensionärer, men man kan ha prioriterat andra frågor. Framföralt kan man ha konstaterat att systemen för sjukskrivning, pensioner och a-kassa missgynnar tjänstemännen dels genom de extra skatter arbetsgivaren måste betala, de extra försäkringar arbetsgivare och anställda måste betala och det faktum att konstruktionen av pensionssystemet missgynnar de som har löneökningar längre fram i yrkeslivet. Dels genom taket i pensionssystemet, dels genom den uppräkning av det fiktiva ‘inarbetade kapitalet’ som görs vart år. Konstruktionen är en falsarium i ett fördelningssystem. Tidiga inkomster gynnas och ingen koppling till investeringar finns utan det handlar om ett poängsystem dvs om lönerna hålls tillbaka under 90-tal och 2000-tal för att gynna framväxten av exportindustri (budgetöverskottsmålet om 2 % dvs ett sparande) så kommer framtidens pensionärer inte att få del av tillväxten då andelen av pensionen beräknas utifrångenomsnittlig årlig löneutveckling utan hänsyn till om investering gjorts. I stort sett är man beroende av hur staten sköter ekonomin dvs inte slösar, men ojämlikhet är inbyggt i systemet.

  • Anonym

    Det hu00e4r fu00f6rslaget med u00e5terinfu00f6rd fu00f6rmu00f6genhetsskatt var vu00e4l inte su00e5 lyckat. Den skatten drabbar medelklassen och inte dom rika. Lu00e5t vara att ett fu00e5tal skulle pu00e5fu00f6ras fu00f6rmu00f6genhetsskatt. Men skatten ger ocksu00e5 en tydlig signal, att hit men inte lu00e4ngre nu00e4r man su00e4tter ett golv och tak.