Utrikesministerns oförmåga att ta in den kapitalistiska rovdriftens offer exponeras i Maj Wechselmanns nya film, som nu går att se på bio: En trovärdig man?
Greppet är enkelt: förhören i konstitutionsutskottet 2007 ställs mot intervjuer med representanter för hjälporganisationer, FN-representanter och med de drabbade själva.
För att kunna utvinna olja i Sudan, Etiopien m fl ställen driver Lundin Oils hantlangare hela civilisationer från hus och hem, mördar och våldtar.
Carl Bildt, som satt i företagets styrelse tills han blev utrikesminister, bortser från detta perspektiv. Han har istället blicken på det välstånd och den demokrati som oljeutvinningen kommer att skapa.
Hans ansvar är föremål för juridisk prövning. Och vi får se hur det går. Men kärnan i filmen är själva enögdheten. Att de som drabbas räknas inte. Så kan man sammanfatta den nyliberala världsordningen.
Att de som drabbas räknas inte.
Sen framkommer det i Expressen den 28 september att Bengt Nilsson, vars filmer i hög grad tillhandahåller materialet, känner sig grovt felciterad och hävdar att Wechselmann genom utelämnanden och andra ohederligheter ger en förvrängd bild av den sudanesiska inrikespolitiken.
Så att för en initierad betraktare är filmen ett försvarstal för SPLA-gerillan, som har stöd av starka kristna lobbygrupper.
Det sänker förstås trovärdigheten. Eller rättare sagt petas Wechselmann från den dokumentarism hon gör anspråk på, ner till ett mer essäistiskt collagearbete.
Jag hoppas att hon får möjlighet att komplettera och kompliicera bilden. För huvudpoängen är ändå den moraliska kalkyl som Bildt representerar: att de lidanden som de multinationella företagen ger upphov till är försumbara, därför att utvecklingen på sikt bringar lycka till landet i stort.
