”Det är en mardröm”

Foto: Pontus Lundahl

Flera läkare har slagit fast att Maria Wägner inte klarar av att arbeta mer än högst 25 procent. Trots det nekas hon sjukpenning. En av motiveringarna är att hon orkade resa den långa vägen till en specialist i Simrishamn.
– Allt är en mardröm, säger Maria Wägner.

Det blir många dagar i soffan.

– Jag går upp på morgonen och äter frukost. Om jag orkar utför jag någon enklare vardagssyssla. Resten av dagen ligger jag oftast i soffan i ett slags komaliknande tillstånd där jag inte förmår röra mig.

– På kvällarna får jag ofta frossa, även om det är varmt, både inne och ute, säger Maria Wägner som bor på landet väster om Norrtälje.

Fram till 2007 levde Maria Wägner ett aktivt liv. Hon jobbade som väktare, styrketränade, cyklade Tjejtrampet och Tjejvättern, gick långpromenader med hunden och läste böcker. Hon hade även ett stort umgänge.

Det var fullt upp.

1992 köpte hon ett gym i centrala Stockholm som hon drev i tio år. Samtidigt arbetade hon deltid som väktare. Arbetsdagarna var långa och semestern obefintlig. 2002 sålde hon gymmet och började arbeta heltid som väktare igen.
 Några år senare, 2005, avled hennes mor.

– Det var tufft. Vi stod varandra mycket nära, säger Maria Wägner.

Livet rullade dock vidare och året därpå flyttade hon från Stockholm till ett hus hon köpt utanför Norrtälje. Efter ett tag började hon känna att något var fel.

Det var svårt att hålla ögonen öppna när hon på nätterna bevakade ett IT-företag i norra Stockholm.

– Jag satt med tom blick och stirrade ut över en öde motorväg.

Till vardags glömde hon saker, hade talstörningar och ibland svårt att orientera sig i tid och rum.

– Jag letade efter en tandborste i fem minuter, sedan hittade min sambo den – på handfatet, där den alltid står.

De sömnsvårigheter hon tidvis dragits med blev bara värre. Maria Wägner hade också svårt att ta in information, hon blev lätt irriterad och även allt mer känslig för ljud och ljus.

I slutet av mars 2007 orkade hon inte mer. Maria Wägner sjukskrevs. Hon trodde att det skulle räcka med ett par veckor för att komma på fötter igen.

Så blev det inte. Tröttheten och övriga symptom fanns kvar.

Hennes jobb på Securitas anpassades så att hon klarade att arbeta 25 procent som utbildare, en arbetsuppgift som kunde justeras efter hur hon mådde. Resten av tiden bedömde Försäkringskassan att hon var så sjuk att hon hade rätt till sjukpenning.

Efter 180 dagar bedömdes hon fortfarande som så sjuk att hon fick förlängd sjukpenning i totalt 550 dagar.

Till en början hade Maria Wägner diagnosen utmattningssyndrom. Den kom i december 2009 att ändras till ME/CFS, kroniskt trötthetssyndrom, av Gottfrieskliniken i Mölndal. Det är en svårdiagnostiserad neurologisk sjukdom eftersom den inte kan konstateras genom provtagning utan enbart bygger på patientens egen beskrivning av symptomen.

I januari i år var sjukpenningdagarna slut. Hon slussades därför över till Arbetsförmedlingen som erbjöd henne en så kallad arbetslivsintroduktion. Där bedömdes hennes arbetsförmåga.

– De slog ganska snabbt fast att min arbetsförmåga var nedsatt och att jag inte skulle klara av att jobba mer än max 25 procent, säger Maria Wägner.

För att komplettera sin sjukersättningsansökan åkte hon till en specialist i Simrishamn. Där gjorde professor emeritus Robert Olin samma bedömning, att hon lider av ME/CFS. I sitt läkarutlåtande konstaterar han bland annat att hon har en permanent 75-procentig nedsättning av arbetsförmågan.

Maria Wägner kompletterade sin sjukpenningsansökan med detta läkarutlåtande, men hon fick ändå avslag. Det blir ingen ny sjukpenning.

I ett brev daterat den 16 augusti motiverade Försäkringskassan beslutet med att Maria Wägner status vid läkarbesöket skiljde sig från beskriven ”aktivitetsbegränsning”. Översatt till enkel svenska betyder det att Maria Wägner såg för pigg ut när hon besökte läkaren. Försäkringskassan motiverar bland annat sitt beslut med att hon orkade åka hela vägen till och från Simrishamn.

– Men för att göra den resan hade jag vilat tre dagar innan och jag var tvungen att vila tre dagar efteråt, säger Maria Wägner.

Enligt de intyg som finns har hon samma sjukdom i dag som hon hade för knappt ett år sedan. Men skillnaden är att hon i dag inte får någon ersättning från samhället.

– Det mest tragiska är dock att jag insett att jag aldrig mer kommer att bli frisk, säger hon.

Erik Larsson
08-725 52 11 @Erik_Larsson

Kommentera den här artikeln

  • Pingback: Tweets that mention ”Det är en mardröm” -- Topsy.com()

  • Roland i Sthlm

    Tyvärr är Maria inte ensam om att få sin ekonomiska trygghet förvägrad.
    Även jag lider av ME/CFS (kroniskt trötthetssyndrom) och har varit sjuk sedan 1998. 2001 byttes sjukpenning ut mot tidsbegränsad sjukersättning.
    Till en början trodde läkare att det kunde röra sig om depression eller utbrändhet men 2003 fick jag på Huddinge sjukhus diagnosen Postinfektiös trötthet, som är ytterligare en benämning för ME/CFS.
    Diagnosen ledde inte till någon som helst behandling och enligt läkaren på Huddinge skulle symptomen försvinna av sig själva efter 6 – 8 år. Jag fortsatte vara sjukskriven.
    2008 fick jag besöka den enda specialistkliniken vi har i Sverige för ME/CFS, Gottfries kliniken i Mölndal. Där fick jag åter en gång diagnosen Kroniskt trötthetssyndrom. Eftersom det i dagslägen saknas någon botande behandling föreslog man, i remiss-svaret tillbaka till min husläkare i Stockholm, ett antal behandlingar för att lindra symptomen. Tillbaka i Stockholm konstaterade bara min husläkare att hon saknar kompetens om ME/CFS och att det därför inte kunde bli aktuellt att sätta in några symptombehandlingar.
    Mitt senaste beslut om sjukersättning gällde 1/12-2006 – 30/11-2009.
    Under 2008 gjorde jag ett försök att arbetsträna 10 timmar i veckan men detta försöket fick avbrytas efter några månader när jag helt enkelt inte orkade längre.
    I samarbete med Försäkringskassan, min arbetsgivare och företagshälsovården planerades att jag åter igen skulle får göra ett försök med arbetsträning med början i december 2009 eller januari 2010.
    Av dessa planer blev ingenting då Försäkringskassan istället valde att helt dra in min sjukersättning. Detta informerades jag om den sista november och beslutet gäller fr.o.m. första december.

    Jag uppmanades skriva in mig hos Arbetsförmedlingen och att kontakta min A-kassa men eftersom jag ju inte var arbetslös var det inte aktuellt med någon ekonomisk ersättning från dem.
    Istället försökte jag återgå till mitt jobb på ett universitetssjukhus i Stockholm.
    Eftersom varken arbetsgivaren eller jag trodde det var rimligt att tro att jag skulle klara av att arbeta heltid kom vi överens om att jag skulle försöka klara av att arbeta 10 timmar i veckan.
    Detta kämpade jag med att klara av från mitten av januari. Medan jag aldrig missade något arbetspass orkade jag i stort sett ingenting annat i livet.
    Min enda inkomst under denna tiden var lönen för 25% arbete. Enligt min husläkare var det omöjligt att vara sjukskriven övriga 75%.
    I juni valde min arbetsgivare att köpa ut mig. Jag erbjöds några månaders ekonomisk kompensation men hade egentligen inget val i frågan.
    Nu är jag alltså även arbetslös. Mitt fall skall överklagas till Förvaltningsrätten som förhoppningsvis tar upp mitt ärende under hösten.
    Det har nu snart gått 10 månader sedan jag blev nekad sjukersättning.

    Snacka om att motarbeta utanförskap och att erbjuda långtidssjukskrivna en möjlighet att försöka återvända till arbetslivet. Snacka går ju men se vad som faktiskt händer i verkligheten !!!

  • noona

    detta u00e4r en mardru00f6m fu00f6r oss alla som befinner oss i den..vad man u00e4n gu00f6r su00e5 vu00e4nds det emot en…hade hon inte u00e5kt till specialisten hade det varit anledningen till nekad ersu00e4ttning…….och su00e5 hu00e5ller det pu00e5….tills man inte orkar mer och mu00e5nga befinner sig just du00e4r

  • Dante9

    Maria bu00f6r kolla sig om hon har CCSVI en sjukdom som neurologerna i Sverige nonchalerar. Lu00e4s mer pu00e5 ccsvi.se du00e4r vi med MS ku00e4mpar fu00f6r att bli behandlade i Sverige

  • Anonym

    Sitter en till hu00e4r med ME….vu00e4ntar pu00e5 att bedu00f6mas av u00e4nnu en till lu00e4kare som FK hyr in fu00f6r dyra pengar. Du00e5 fu00e5r det kosta. Mina lu00e4karutlu00e5tanden var inte tydliga nog och jag fick inget svar pu00e5 vad det var som var fel.nVad som hu00e4nder i sverige idag kan ju00e4mfu00f6ras med vad som hu00e4nt tidigare i historien.nMen nu u00e4r det sjuka som ska utrotas.nVad regeringen Reinfeldt gjort u00e4r su00e5 sadistiskt utru00e4knat su00e5 ingen kan tro att det u00e4r sant fu00f6r u00e4n man blir sjuk.

  • Coffeecruiser

    Ja och jag o, och vi med ME/IH blir vu00e4rre behandlade u00e4n utlu00e4ndska hundar som man sparkar u00e5t.. fu00f6r du00e5 det inte alltid syns hur du00e5liga vi u00e4r, och just det du su00e4ger, att du fu00e5r vila 3 dar fu00f6re och tre dar efter. Det ser inte FK med ”agenter”. Jag ru00e5kade hamna pu00e5 tv med mitt fall, och jag har trott det inte syntes su00e5 mycket du00e5 jag blir tillsagd det.rnrnMEN! Vet du vem Pernilla zeterus u00e4r? en Fd V politiker som var mycket aktiv. Nu har hon ME. hon var hos Malou i efter 10, och jag su00e5g henne. glansen i u00f6gonen u00e4r borta och hon ru00f6r sig stelt och fu00f6rsiktigt. kors det syns faktiskt tu00e4nkte jag du00e5.rnrnJag hoppade hu00f6gt nu00e4r jag su00e5g inslaget med mig sju00e4lv. Jag har ocksu00e5 nu samma stela ru00f6relser och matta haltomma utmattade blick. Jag blev su00e5 fu00f6rskru00e4ckt hur illa det syntes. Jag som aldrig trott det. Men jag har exakt samma ru00f6reslemu00f6nster som hon. det har jag aldrig mu00e4rkt fu00f6rr!! su00e5 det var hemskt och se. u00c4ven de som ku00e4nermig och ser mig ofta sa det var hiskeligt vad du su00e5g tru00f6tt ut du00e4r..rnrnCoffeecruiser

  • Pingback: Valanalys 3 « PeoWagstrom's Weblog()

  • Pingback: Berätta det för den som berörs ! « PeoWagstrom's Weblog()

  • Pingback: Exempel på några få ”enskilda fall” i sjukförsäkringen « Sociofoben's Blog()