Foto: DAN HANSSON / SCANPIX
   

BOKNOTIS. Det finns böcker som trotsar all beskrivning. Blågul slaktare av journalisten Gunnar Brulin är en sådan bok. En sorts essäistisk betraktelse över slakt och slaktare, företrädesvis i Sverige.

 

Möjligen för att markera att slakten historiskt sett ofta hade religiösa förtecken, har de medverkande i boken – folk som intervjuas på svenska slakterier – fått bibliska namn, såsom Adam, Moses och Matteus.

 

In och ut ut vinklarna

När journalister skriver reportageböcker brukar de ta ett steg tillbaka och låta intervjupersonerna forma framställningen. Brulin har ett mycket fritt förhållande till sitt material, han går in och ut ur det som han har lust. Han gör historiska exposéer, filosoferar och fäller personliga anmärkningar.

 

Det är inte svårt att inse var han står i fråga om anonym stordrift, långa transporter och produktioner som ska vara så billiga som möjligt, vilket går ut över köttkvalitén och den känsla som han förknippar med ett äkta, professionellt förhållningssätt till slaktdjur och kött.


Ord lyfts fram

Samtidigt demonstrerar Brulin att han vill lyfta fram de ord och begrepp som annars aldrig ingår i litteraturen.

 

Vem har – förutom slaktarna själva – hört talas om ord som ”blodrum” och ”hudbod”? Vilka känner till att ordet ”rackarunge” en gång – på skråväsendets tid – hade tämligen allvarliga och förklenande konnotationer? Och vem kan härleda ordet ”flåbuse”?

 

Avgjort en av årets mest originella och oförutsägbara böcker.

 

 

Bok: Blågul slaktare.

Författare: Gunnar Brulin.

Förlag: Mat & Makt.

 

 

Erik Löfvendahl

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn