KONST. Tino Sehgal vill med sin konst skapa immateriella värden och producera konstverk som inte slösar med jordens ändliga resurser. Men trots att hans konst inte består av några objekt har han gjort dem till produkter som ställs ut och som dessutom kan säljas.

På ett sätt skulle man därför kunna säga att han med sin konst sätter själva arbetet och de värden som det kan skapa i centrum. För utan insatsen och närvaron av de personer som anlitas för att utföra konstverken skulle de aldrig möta en publik. Att alla involverade får betalt för sitt arbete, oavsett om de är dansare, filosofer eller redan arbetar på konst institutionen är därför en relevant upplysning. Normalt ligger lönen på 15-20 euro i timmen.

Inte performance
Även om det finns en del likheter med happening och performance från 1960-talet är jämförelsen någonting som Tino Sehgel bestämt värjer sig emot.

– Jag håller inte på med performance. För de gjordes mot marknaden, det gick inte att upprepa och det gjordes mot museernas och konstinstitutionernas historia. Jag är för alla dessa saker, säger Tino Seghal när vi ses på Magasin 3 i Stockholms frihamn.

Själv föredrar han att kalla sina verk för konstruerade situationer. Konstruerade av honom understryker han tydligt, men utförda av andra kan man tillägga.

Det börjar redan i receptionen
– Det handlar om vardagliga scener. När hon i receptionen sade det där om Sydamerika, så var det en konstruerad situation och ingenting som händer dig varje dag, säger Tino Seghal och syftar på verket ”This is new” från 2003: Varje dag väljer den som står i receptionen en rubrik ur en dagstidning som han eller hon sedan säger högt till alla besökare.

Det är därför hon helt plötsligt säger ”Storkrig hotar i Sydamerika” till mig. Inte underligt att jag blir konfunderad och undrar vad hon menar. Först när hon säger Tino Seghals namn och verkets titel förstår jag att utställningen redan börjat.

Förutom ”This is New”visas ytterligare två verk på Magasin 3. I det ena ”This objective of that object, 2004” improviserar aktörerna fram en diskussion utifrån ett tema som beror på besökarnas reaktioner och kommentarer.

De medverkande, ett tjugotal som går i skift under utställningens öppettider, har valts ut med tanke på att de ska kunna delta och föra en teoretisk och associativt svindlande diskussion.

Dans och politisk ekonomi
I det andra ”Instead of allowing some things to rise up to your face, dancing Bruce and Dan and other thing, 2000” tolkas Tino Seghals instruktioner av en dansare. Koreografin är i sin tur inspirerad av filmade performance från 1970-talet av Bruce Nauman och Dan Graham.

– Det är som ett spel där dansarna har vissa regler för hur de ska gå från en position till nästa utan att stanna upp, förklarar Tino Seghal, som själv har en bakgrund som dansare och är utbildad vid Folkwang Hochschule i Essen.

Parallellt med dansstudierna studerade han även politisk ekonomi.

– För mig handlade det om samma sak. Frågan om hur vi kan producera annorlunda. Hur man producerar någonting men samtidigt ingenting? Dans var det praktiska svaret, medan ekonomi var ett sätt att försöka förstå hur världen fungerar, berättar Tino Seghal.

Varför bildförbud
Att han förstår hur konstvärlden fungerar har han visat under de senaste åren.

Detta trots att han inte tillåter någon dokumentation, varken fotografier eller egna kataloger. Säljer han ett verk är transaktionen muntlig.

– En anledning är att jag med mina verk försöker arbeta utan att göra någonting materiellt medan en annan anledning är att jag inte alls behöver det. Att ta ett foto förklarar ingenting. Ett fotografi förklarar ingenting, säger Tino Seghal.

Kanske har han också rätt i att hans verk måste upplevas i mötet med andra människor och att ett fotografi skulle rikta vår uppmärksamhet på någonting helt annat.

Konstnär: Tino Sehgal.
Född: i London 1976.
Bor: i Berlin.
Museum: Magasin 3, Stockholm
Utställningen pågår: t o m 4 maj.
Kuriosa: Sehgal har haft en lång rad separatutställningar och deltagit i flera biennaler, bl. a representerade han Tyskland på Venedigbiennalen 2005. 1999 och 2001 uppträdde han på dans- och performancefestivalen Panacea i Stockholm.

Thomas Olsson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn