/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2007/salpalinjen.jpg
Inte ens de största sovjetiska stridsvagnarna skulle kunna köra förbi de nästan 300.000 klippblock som lades ut längs försvarslinjen. Stridsvagnshindren finns fortfarande kvar vid Salpalinjen, som börjar bli en turistattraktion. Foto: Fred Hansens privata samling.

Nära 1.000 svenska arbetare reste till Finland under vinterkriget för att bygga en försvarslinje mot Sovjetunionen. Ett okänt kapitel i krigshistorien har nu blivit bok.

Den 30 november 1939 överfölls Finland, utan krigsförklaring, av den sovjetiska armén. I Sverige myntades snabbt parollen ”Finlands sak är vår”. Över 8.000 svenskar ställde frivilligt upp vid de finska soldaternas sida i försvaret av norra Finland. Den svenska frivilligkåren – den största insatsen någonsin av frivilliga från ett enskilt land till ett annat – har en plats i både det svenska och det finska historiska medvetandet.

Vad betydligt färre svenskar känner till är att svenska murare, snickare, bergsprängare och andra arbetare hjälpte till att bygga en försvarslinje längs Finlands gräns mot Sovjetunionen i sydöst. Den 8 maj kommer Eric Björklund, expert på finsk krigshistoria, ut med en bok om händelserna.

– LO-ordföranden August Lindberg reste till Karelska näset i januari 1940, inbjuden av finska LO, berättar Eric Björklund. Han blev chockad av vad han såg. Finland var totalt oförberett på krig.

Ordförande som motor
Den finska arbetskraften låg vid fronten, och August Lindberg insåg att civila svenska arbetare kunde göra en viktig insats. Väl hemma tog han kontakt med arbetsgivarna i Saf och andra organisationer. Med LO-ordföranden som motor bildades Kommittén för arbetshjälp åt Finland.

– Hur skulle arbetarna rekryteras? Hur skulle de resa, och vad skulle deras familjer leva av? En mängd problem måste lösas snabbt, och en lång rad organisationer involverades, säger Eric Björklund.

I svenska tidningar annonserades nu efter alla slags anläggningsarbetare. På minst 25 platser öppnades antagningsbyråer som mönstrade folk till Svenska Arbets­kåren (SAK). Svenska regeringen satsade 25 miljoner kronor på projektet (drygt en halv miljard i dagens penningvärde).

Mycket skriverier
Eric Björklund, som har samlat ett stort material om SAK i svenska arkiv, beskriver ett slags eufori kring arbetskåren. Den fick stor uppmärksamhet i svenska tidningar. Dokument visar att August Lindberg hoppades på 25.000 frivilliga, men det stannade vid 9.000.

Så många blev det inte. Ändå fanns hela etablissemanget på plats när den första kontingenten om 300 arbetare reste från centralstationen i Stockholm den 6 mars 1940.

De gjorde en komplicerad tågresa: norrut genom Haparanda och Torneå och vidare mot Finlands sydöstra hörn. När de kom till Luumäki i Karelen gick det inte att komma längre med tåg. Svenskarna fick order att fortsätta de 80 kilometrarna till Kotka vid finska viken till fots.

– Svenskarna sa nej. I stället transporterades de på öppna lastbilsflak i 30 graders kyla. Något annat hade det krigshärjade Finland inte att erbjuda, förklarar Eric Björklund.

På flykt
De flesta blev sjuka under färden – och umbärandena skulle fortsätta. Till det område där försvarslinjen skulle byggas kom 400.000 finländare på flykt undan röda armén, och det rådde brist på mat och logi. Eric Björklunds bok beskriver utförligt de konflikter som uppstod mellan de svenska arbetarna och arbetsledningen.

Själva förutsättningarna för projektet ändrades just då de första 300 svenskarna kommit fram. Den 13 mars tog vinterkriget slut, och Sovjetunionens gräns flyttades västerut. Därmed måste också försvarslinjen få en ny sträckning.

Trots alla svårigheter byggdes försvarslinjen: 1.200 kilometer av tankhinder, skyttegravar och bergrum, som finns kvar än i dag. De svenska arbetarna byggde bara en liten del av linjen – men deras sträcka bedömdes vara den mest utsatta, och den blev mycket välbefäst.

Dåligt med kunskap
– Jag har häpnat över hur den svenska insatsen vårdas och uppskattas i Finland än i dag, samtidigt som den är okänd i Sverige, säger Eric Björklund.

Svenska Arbetskåren blev mindre än planerat, men den gjorde ett obefläckat solidaritetsarbete. Ett litet land hade överfallits av en stormakt. Och detta var innan Finland stred ihop med Tyskland, påminner Eric Björklund.

– Det enda som gjort mig sorgsen är hur Svenska Arbetskåren togs emot när den kom hem. Då de steg i land i Stockholm fick arbetarna ett skriftlig tack som hade stencilerats ut. De var värda ett större erkännande.

/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2007/SAKkarta.gif
Här gick försvarslinjen som svenska murare, snickare, sprängare och andra arbetare byggde 1940.

FAKTA: Vinterkriget
Vinterkriget rasade mellan Finland och Sovjetunionen under vintern 1939–1940. Sovjet angrep grannlandet efter att ha fått nej på en rad krav om att byta landområden. I fredsavtalet som följde på vinterkriget avträdde Finland den sydöstra delen av landet med städerna Viborg, Kexholm och Sordavala, ett område öster om Salla samt sin del av Fiskarhalvön vid Petsamo. Hangö hyrdes ut till flottbas på 30 år.

Kriget kostade Finland 22 451 döda, 1 406 saknade och 45 384 sårade. De sovjetiska förlusterna var med säkerhet mångdubbelt större. Nästa år, i juni 1941, började fortsättningskriget mellan Finland och Sovjet. Detta krig, som Finland delvis utkämpade som allierad med Tyskland, tog slut i september 1944.

Faktakälla: Nationalencyklopedin.