Euron har lett till en mindre ökning av handeln mellan EMU-länderna än ekonomerna räknade med. Sverige, Danmark och Storbritannien har inte förlorat på att stanna utanför och behålla sin gamla valuta.

I samband med folkomröstningen om euron var ett av ja-sidans huvudargument att ett medlemskap skulle gynna den svenska utrikeshandeln. Med en gemensam valuta skulle handeln med euroländerna öka kraftigt. En rapport från forskningsinstitutet Centre for Economic Policy Research i London, som finansieras med EU-medel, ställer detta argument på skam.

Den kända handelsekonomen Richard Baldwin har bara funnit små effekter på handeln när euron infördes. Om andra faktorer räknas bort så har euron lett till en ökning av handeln mellan euroländerna på 9 procent.

Dessutom visar hans undersökning att de tre länder som valt att stå utanför, Sverige, Danmark och Storbritannien, inte har förlorat någon handel med euroområdet. I stället har eurons införande lett till en nästan lika stor ökning i handeln med EMU-länderna för dem. Richard Baldwins uppskattning är en ökning av exporten med 7 procent.

För dessa tre länder skulle ett beslut om att gå in i valutaunionen leda till en mycket begränsad ytterligare ökning av handeln. I Sveriges fall skulle ett euromedlemskap innebära att exporten till euroområdet ökade med 1 procent och importen med 5 procent.
Enligt Richard Baldwin ligger förklaringen till att länderna som står utanför har tjänat nästan lika mycket på den gemensamma valutan eftersom euron har fungerat som en ensidig handelsliberalisering. Den ena parten gör det billigare för den andra att handla utan att ställa några krav på motprestationer. Bakom den ökade handeln ligger nämligen att det har blivit billigare för företag att erbjuda sina varor och tjänster till alla länder inom euroområdet.

Denna engångseffekt har även svenska, danska och brittiska företag kunnat njuta fördelar av.