NY BOK. Politiska biografier är en genre som inte har haft någon stark ställning i Sverige. Det är bland annat mot den bakgrunden som Werner Schmidts nyligen utkomna bok "CH Hermansson. En politisk biografi" känns extra välkommen.

I boken tecknas en bild av Hermanssons liv från uppväxtåren i Sundsvall till universitetsstudierna i Stockholm och insatserna inom det svenska kommunistpartiet (SKP). Hermansson föddes 1917. Familjen var relativt välbeställd och CH Hermansson kunde ägna sig åt högre studier. När CH 1941 tog steget in i SKP återspeglade det både försörjningsmotiv och ideologiska skäl. Han blev snabbt en framträdande funktionär på partihögkvarteret i Stockholm.

Fram till 1950-talets början fanns det inga tecken på att CH avvek från partiets ideologiska huvudlinje. Det första tecknet på en uppluckring av tron på marxismen-leninismen kom efter att Chrusjtjov kritiserade utrensningarna och förföljelserna under Stalins regim. CH:s uppgörelse med stalinismen tog sedan ytterligare fart efter inmarschen i Ungern 1956. Han var en av de få i partiledningen som kritiserade de sovjetiska övergreppen.

Drömde om samlingsplats
1950-talet och början av 1960-talet var en förfallsperiod för SKP. Valresultaten var dåliga och medlemsavtappningen besvärande. Krisen övertygade allt fler om att det krävdes ett partiledarskifte. På SKP:s kongress 1964 efterträdde så CH Hermansson Hilding Hagberg. Han skulle kvarstå på den posten under elva turbulenta år. CH strävade efter att frigöra partiet både från beroendet av öststatssocialismen och från den traditionellt försiktiga hållningen gentemot socialdemokratin. Han ville att partiet, som från 1967 kallades vpk, skulle bli en samlingsplats för de olika vänsteryttringar som uppstod under 1960-talet. Men i denna strävan mötte han hårt motstånd.

Den ”arbetarkommunistiska” kärngruppen intog en oförsonlig hållning gentemot studentvänstern. Det fanns också starka nyleninistiska och maoistiska grupperingar som kritiserade CH för bristande renlärighet. Under 1960-talet förekom flera utbrytningar ur partiet, men brottet med de Moskvatrogna arbetarkommunisterna dröjde ända till 1977. I efterhand kan det konstateras att CH:s strävanden att frigöra det svenska kommunistpartiet från det dubbla beroendeförhållandet troligen räddade partiet från att helt marginaliseras.

Men samtidigt kan man naturligtvis fråga sig om inte CH egentligen gjorde vänstersocialismen en ogärning som höll ihop partiet i stället för att gå den danska vägen och bygga upp ett nytt parti helt skilt från den kommunistiska traditionen.    
Werner Schmidt undviker flera väsentliga frågor om CH:s relation till den svenska modellen.

CH Hermansson framhöll ofta att Sverige var en ”statsmonopolistisk ekonomi”. Storföretagen och finanskapitalisterna allierade sig med statsmakten för att stärka sin makt och skapa fredliga förhållanden på arbetsmarknaden. Stabiliseringspolitiken uppfattades som ett medel för att möjliggöra fortsatt utsugning av arbetarklassen. Välfärdspolitiken ”mutade” arbetarklassen och osynliggjorde den exploatering som utgjorde kapitalismens innersta väsen.

Maktförskjutning
Det svenska kommunistpartiet förstod alltså inte betydelsen av välfärdsinstitutionernas utbyggnad. Man höll fast vid föreställningen om en oföränderlig kapitalism. Den offentliga sektorn, socialförsäkringarna och den fulla sysselsättningen innebar emellertid att kapitalismen ändrade karaktär. Löntagarna blev mer oberoende av marknadskrafterna, både på och utanför arbetsmarknaden. Allt detta var uttryck för en avgörande maktförskjutning.

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet menade CH att den svenska ekonomin tappade tillväxtkraft, något som skulle öka svängrummet för socialistisk politik. Men så blev det inte. CH underskattade kapitalismens förnyelse- och tillväxtkrafter. Samtidigt medgav han att den socialism han och partiet eftersträvade bara kunde förverkligas om kapitalismen drabbades av en allvarlig kris. Det mesta talar också för fortsatt återkommande kriser inom kapitalismens ram, men inte av den typen som CH föreställde sig.
CH:s politiska testamente innehåller alltså ett tydligt besked till eftervärlden: CH:s vänsterstrategi måste uppfattas som en återvändsgränd. Kommunismen har fullbordat sin historiska cykel. Werner Scmidt har skrivit en utmärkt bok, men han undviker flera väsentliga frågor om CH:s relation till den svenska modellen.

Titel:
"CH Hermansson. En politisk biografi"
Författare: Werner Schmidt
Förlag: Leopolds förlag

Jonas Olofsson
Frilansjournalist
Maila redaktionen